Utlandssvenskar diskuterar
Vi har haft besök från Barcelona i en vecka. Eller ja, en gammal kompis från Sverige som flyttade till Barcelona för några år sedan. Under de här dagarna har vi haft intressanta diskussioner om hur det är att vara utlandssvensk. Ingen av oss längtar tillbaka till Sverige. Vi var överens om att det är ett trist land med stelbenta regler, låg spontanitet och sunkigt klimat. Men att man saknar skärgården, sommaren, sjöarna, kompisarna och familjen.
Det är förresten förvånansvärt många engelsmän jag pratat med som har varit i Sverige. De flesta har varit i Stockholm och tycker att staden är vacker och sevärd. Däremot människorna har jag fått klagomål på. Svenskar eller åtminstone stockholmare anses som otrevliga eller alltför rakt på sak. Buffliga bönder är vad vi är. Den biten av Sverige är särskilt skönt att slippa.
Som skåning gillar jag det småbuffliga 🙂
Och i Uppsala i alla fall så är klimatet bara skit på hösten. Vinter (de vintrar som det snöar till sig lite), Vår och Sommar är underbara.
I skåne så är vintern skit också (eftersom det aldrig blir vinter. I skåne går säsongen. Vår, Sommar, Höst och Höst).
Om man ska klaga på något svenskt så är det:
1. Att vi är så omedvetna om hur långt ut i periferin vi ligger. Kulturellt (från mitt perspektiv) så är Stockholm en håla jämfört med London, Amsterdam eller vilken tysk storstad some helst.
2. Jante. Ingen får vara bra på något utan att det är åtminstone någon som gnäller.
aniteten”.
Överlag så skulle jag inte kunna tänka mig att bo utomlands någon längre tid.
Men gillar du verkligen Stockholms-buffligt? T.ex. försöker man gå in i en affär och betala i kassan så blir man ignorerad. Personalen står och pratar med varandra, skrattar osv. men de låtsas inte om kunderna. Det är bara ett exempel. Jag vet inte hur mycket man stör sig på sånt när man kommer utifrån. Nu har jag ju växt upp på Östermalm också vilket förmodligen är det värsta stället i Sverige. Under somrarna i Småland förundrades jag alltid över hur trevliga folk var. Ungefär som i London faktiskt! Jag har velat flytta utomlands sedan jag var 15.
Uppsala är ju en av världens vackraste städer så man står väl ut med lite… 😉 Minns i alla fall att sommaren i Stockholm förra året dog den 4:e augusti, precis när en stor badfest skulle äga rum. Det fick bli Kellys i stället. 🙁
En sak som jag tycker är värre än Jante är att alla måste vara så himla lika varandra! Man får inte sticka ut. Alltså just den här grejen har ju i och för sig gått till överdrift i t.ex. USA där folk tillåts vara hur konstiga som helst.
En annan sak jag älskar med London och USA är att invandrare blir behandlade som alla andra. Jag har ju sydeuropeiskt efternamn och utseende och det är BIG DEAL i Sverige, men inte här såklart där det finns hur många invandrare som helst. Och i USA är ALLA invandrare utom indianerna. 🙂
Klimatet suger. Och servicepersonal. Alltså, varför jobbar man i ett serviceyrke om man inte gillar det? Eller varför jobbar man i sjukvården om man inte tål sjuka människor? Eller i hemtjänsten om man avskyr gamlingar? Det värsta med Sverige är egotripparna; att det alltid är JAG som är viktigast. Min väska är viktigare än du, därför står den på sätet bredvid mig och du får STÅ på bussen. Hänsynslösheten. Alla oartiga människor som aldrig kan le, säga tack eller förlåt.
Och du har helt rätt. London är som typ Kalmar i megaformat. Märkligt med så många invånare att ingen rusar med så där stirrig blick som i Stockholm, utan att se sina medmänniskor. VAD är det alla har så bråttom till? Springa efter t-banan och knuffa omkull folk, när det kommer en ny om fyra minuter…
Joo du, det finns mycket som är märkligt i den här stan. Men bor man i närförort är det inte lika illa. Utom klimatet då. Dåligt skidföre året runt…
“Alltså, varför jobbar man i ett serviceyrke om man inte gillar det?” osv. Enkelt svar: Man måste få mat på bordet på något sätt och med tanke på utbudet av jobb i Sverige måste man ta vilket jobb som helst för att inte svälta ihjäl. Man kan inte heller få kicken hur otrevlig man än är och det vet folk. Man får endast kicken om man bränner ner hela arbetsplatsen – inte för att det var ett hemskt brott utan för att den naturliga arbetsplatsen då försvinner. 😉
Ja, det är otroligt vad folk ser varandra i London. Tusentals människor väller ut ur ett tåg och ändå flyttar någon på en väska, någon låter en stackars kvinna i högklackat gå före eller ger sitt säte till en gravid. Detta kan man uppskatta särskilt mycket när man kommer från Stockholm.