Två snookernördar i Telford
Jag har ju alldeles glömt att berätta hur det var på snookermatchen i Telford för några veckor sedan så jag tänkte göra det nu. Vi gick alltså upp pisstidigt en lördag för att åka till Teford, en stad som fick Flen att verka riktigt upphetsande. Här skulle vi få uppleva någonting vi drömt om sedan 2003 – se en snookermatch live. Inte vilken match som helst heller, utan en semifinal mellan absoluta favoriterna Ronnie O’Sullivan och John Higgins. Vi stannade kvar där till nästa dag och bodde på hotellet Park Inn Telford.
Jag utanför Telford International Centre en minut efter att John “The Wizard of Wishaw” Higgins passerat oss. Jag glodde ögonen av mig. För mig var det lika stort som om jag just sett Madonna.
Det kändes verkligen att snooker är en liten sport. Mindre än man kunnat tro. Det hela kändes väldigt intimt och begränsat på något sätt. Jag hade nog trott denna snookerns näst största turnering skulle smitta av sig på livet i Telford men det märktes faktiskt ingenting. Kanske var det också färre i publiken än vad jag väntat mig.
Kolla kolla! Det är legenden Steve Davis! Och John Parrot, han som morsan tycker är så snygg. Fast han är förtäckt av den där jäkla tv-nissen.
Matchen började och det slog mig ganska snabbt att fasen vilken snygg rumpa O’Sullivan har! Man får se rätt mycket häck i biljard men tv har en tendens att klippa bort det (attans). Vi bjöds på helt otrolig snooker. Stora O’Sullivanfans som vi är var vi dock besvikna när han konstant låg under. Men vi var ändå så glada över att över huvud taget vara där och lite grann är det faktiskt en grej med sporten – man gläds med den spelare det går bra för även om det inte är den man hejar på.
Under andra sessionen hände någonting spektakulärt. Vi fick se ett obegripligt domslut som faktiskt kan ha uppstått till följd av ett kryphål som nu diskuteras flitigt av sportens experter. Sedan gick O’Sullivan från 8-2 till 8-8! Det var helt otroligt. Man blev riktigt taggad och folk runt omkring oss skrek: “Kamm ånn, Ronnie!” som vi hört på tv så många gånger. Han lyckades tyvärr inte vinna matchen men vi bjöds i alla fall på väldigt hög SPK (snooker per krona).
Här är en video med sista framet. Man kan faktiskt se oss vid 01:02, vi sitter i mitten på femte raden.
Den här standarden var det på hotellet.
En kille på Nelles jobb hade sett oss när han bläddrat förbi BBC. En annan snubbe som hörde diskussionen kom förbi och sa: “Jag vet inte vad som är värst – att du var och såg snooker live eller att han såg det på tv.” Ja, man får stå ut med lite mobbing när man är snooker loopy.