Snyft
Det är så himla sorgligt. “Svetlana” ska flytta hem igen! När hon och hennes sambo flyttat hit eftersom han fått jobb (på samma företag som Nelle ungefär en månad tidigare) stängde hon först in sig i en vecka och vågade inte gå utanför dörren. Men sen tog hon modigt steget och började söka jobb. Inom några dagar hade hon hittat ett jobb som kaffeservitris för den fantastiska lönen av fem pund i timmen. När vi träffades under min första vecka här försökte hon rekrytera mig. “Kan inte du också börja jobba på kaffejobbet? Alltså, det är jätterisigt betalt och man måste servera en massa bortskämda ungdomar som gastar och har sig. Det är verkligen hemskt och stressigt och jag får rysningar när jag tänker på det. Men jag tycker verkligen du ska söka jobbet!” Fantastiskt, hon borde bli säljare, tänkte jag.
Men nu har “Svetlana” fått jobb som lärare hemma i Slovakien. En once in a lifetime opportunity och något av ett drömjobb för henne, så jag förstår henne verkligen. Snacka om att hennes sambo är ledsen nu…
Jo. Sådant är alltid tråkigt. Å ena sidan så kan man inte vara så kvävande att man vill att folk ska ta skitjobb för att man vill vara tillsammans. Å andra sidan så är det skit att jobb och ekonomi kommer imellan vad man ser som ett underbart förhållande.
Både när det gäller kompisar och romantik.
Ja men jag tycker absolut hon gjorde rätt. Nu är det ju upp till honom och bestämma om han vill flytta tillbaka till Slovakien eller testa att ha ett distansförhållande ett tag. Det är ju så gott som omöjligt att få jobb som lärare i ett land där man inte är native och lärare var vad hon var utbildad till.