Shhh!
Mitt tips till alla som ska flytta utomlands är att vänta så länge som möjligt med att berätta det för era vänner. För efter att nyheten slagit ner kommer de att börja förbereda sig på ett avsked. Telefonen tystnar och stämningen blir lite tryckt när framtiden kommer på tal. En kompis berättar att det var samma sak när hon talade om att hon var gravid. Alla försvann.
Det är roligt också att observera hur olika folk reagerar. Så här långt har jag sett tre olika reaktioner:
1. JAAAAAA VAD KUUUUL! Får man komma och hälsa på???!!!?!?!
2. Å fan. Men i alla fall, undrar vad man ska käka till middag?
3. Nej, vad trist! Vill ha kvar er här ju! Fast kul för er. Fast trist för mig!
Lite grann känns det som om timingen inte kunde ha varit bättre. På senaste tiden har det varit många inställda träffar med polare, många som dragit sig undan, många som bara vill jobba eller umgås med familjen. På ett sätt känns det som om det inte kommer bli någon skillnad nu, att vi kommer att träffas lika sällan som vi brukar. För vi kommer ju att hälsa på i Sverige såklart! Förhoppningsvis kommer också folk att hälsa på oss.
Men ändå, jag tänker på det. Alla gånger man tackat nej till att träffa sina vänner för att man är för trött eller på dåligt humör eller bara inte har lust. Ibland får jag för mig att man är mer intresserad av att ha möjligheten att ibland träffas än att faktiskt umgås på riktigt. Vi borde tänka mer på hur värdefulla människor är. Det kommer en tid då det är för sent. Då det man tagit för givet inte längre finns där.