Pubkväll
Jahupp, då har man varit på puben i Bromley för första gången då. The Swan and Mitre närmare bestämt. Den här gången var vi ute med lite annorlunda folk – en australiensare som hade en arg image, en kille som såg ut som Jake Gyllenhaal, en snubbe som ständigt skulle kommentera yngre tjejers bröst och två, tre till.
Vi lärde oss många intressanta saker, bl.a. att brittiska kvinnor inte var något att ha enligt australiensiska mått mätt och att man kan få sitt studielån avskrivet här om man går med i armén eller i en religiös orden i minst fem år. Det förklarar varför så många tar värvning, fast… kanske är det ändå inte riktigt värt det?
Precis innan stängningsdags kom en tankad portugis och började tjata om att vi påminde om hans vänner där hemma. Han pekade på “Jake Gyllenhaal”: “Han ser ut som Jim Morrison!” Så vi lurade i honom att vi spelade i ett band. “Vad spelar du?” frågade han Jake. “Gitarr,” svarade en av de andra. “Nejnej, de bara driver med dig!” förklarade Jake. “Ja, såklart vi gör, han är ju keyboardist!” “Och han där är faktiskt rabbin!”
Nu har man smakat lite lokalt fyllekäk också. Slemmig kebab utan sås, eeeew! 🙁
Fyllekebab ska vara slemmig.
Tja, det beror på vilken definition på slemmig man använder. Drypande av fett i alla fall.
Men kebab utan tjock yoghurt-baserad vitlökssås? Helgerån.
Hahaha, håller med! Sacrilege! Nej, det här var liksom slemmigt likamed lite vattnigt och gammalt.