Pendlandet börjar bli kul
Först var det en mardröm att pendla till jobbet. Sen hittade jag en ny resväg och det blev plötsligt drägligt. Nu har det t.o.m. blivit kul.
Så här va: Jag är ett stort fan av Days of our Lives. Det är det perfekta programmet att äta till för man behöver inte titta upp från tallriken, man kan gå och tvätta händerna utan att stänga av och det är så dumt att man för en gångs skull kan koppla av på riktigt (Two and a half men kräver ju magmuskler för skrattet). För några år sedan började man dessutom kunna ladda ner det från nätet så jag har kunnat se de svenska avsnitten här.
En dag meddelade dock Nelson att han aldrig mer ville se det. Han hade haft en fruktansvärd mardröm om ett avsnitt som aldrig kom framåt, där det inte hände något och som aldrig tog slut (vadå, så är väl alla avsnitt?). Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu har jag köpt en iPod touch (en tidig God Jul från mamsen) så nu kan jag glo på Days på bussen. Fucking awesome!
Fruktansvärd mardröm om ett såpa-avsnitt som är precis som alla andra såpa-avsnitt?
Hur lättskrämd är Nelson egentligen?
Du får sända brorsan en tanke varje gång… alla timmar med fika framför TVn…borta för alltid!
Det var väl en sån där stressig dröm när man vaknar kallsvettig med myror under huden. Men nej jag förstår inte heller. It’s his loss…
Ah sa skont att du har hittat en vag till jobbet som ar ok. Det ar fa saker som ar varre an att pendla sa en bra resvag gor stor skillnad.
x L