Metal i London

Vad vi gjorde i helgen? Partade. Faktiskt.

Först tog vi oss en promenad i parken och försökte mata ekorrar med grissini. Inte så metal. Sedan hade vi förfest med grogg, chips och Spotify. Lite mer metal. Slutligen gick vi på rockklubb inne i stan. Betydligt mer metal.

I Brixton mötte vi Nelles jobbpolare Neil som är en drogliberal, metalälskande hårding från Kanada. Han är i vår ålder och har missat alltför många konserter i sitt liv p.g.a. klängiga brudar. Tillsammans skulle vi nu ta reda på vad metal-London hade att erbjuda i klubbväg.

Kvällen började på Crobar som ligger på Manette Street 17 i Soho. Ett ganska litet och trångt plejs där det mest spelades punk- och rockklassiker. Vi tror att dessa kom från en jukebox vilket ju var lite flummigt. “Ibland glömmer jag hur gammal jag är och blicken råkar hamna på en yngling,” berättade jag fnissande för Neil. “Du, jag glömmer inte i alla fall. Trust me,” svarade stenansiktet. Kanske var det dags att rulla vidare.

I närheten, på St. Giles High Street 15 ligger The Intrepid Fox som vi tidigare besökt dagtid*. Där var lite äldre klientel, tänk Kellys i Stockholm. Någonting vi förvånades över var att vi här varken stötte på köer, elaka dörrvakter eller personal som bryter armarna av en om man inte hänger in jackan i garderoben (det fanns ingen garderob). Musiken var inte så hög heller utan man kunde faktiskt prata (inte som på Pub Anchor där det dånar så kraftigt att man får gissa på trummorna vilken låt det är). Allt det negativa var liksom borta. Stämningen var mycket mer avslappnad bland folk över huvud taget. Jag vet inte hur jag ska förklara, men det var mer pubkänsla.

När Panteras “Walk” och Slayers “Raining Blood” spelades kunde vi inte hålla oss längre utan började röja helt automatiskt. Nelle och jag var som två vildar medan Neil stod och tittade på och var ledsen för att han inte hade något hår.

Nattbussen hem tog en timme men det var det värt. Skitfarligt för övrigt att åka tvåvåningsbuss med alkohol i kroppen.

 

*) Ni kanske fortfarande undrar vad vi gjorde på Denmark Street den där gången som jag inte ville skriva (jaså inte?). Vi satte upp lappar där vi sökte sångare. Nu är det hur som helst officiellt att vi har en ny vokalist i bandet och det känns löjligt bra. Fick inget napp på Denmark Street utan det fick bli en hederlig Ume-grabb. Ja, gå till huvuddomänen och kolla!

3 comments to Metal i London

  • fiendishrabbit

    Haha. Den här updateringen var ju hur kul som helst.

    1. Jag tror aldrig att jag har hört en tjej någonsin yttra frasen “[...]missat alltför många konserter i sitt liv p.g.a. klängiga brudar.”. Jag har hört många killar säga det (speciellt i en “växa upp och ta ansvar är för mesar” kontext), men aldrig en tjej.

    2. “Ibland glömmer jag hur gammal jag är och blicken råkar hamna på en yngling” De här får du nog förklara Wire.
    Försöker du bryta trofé-regeln eller? =D
    Det är humor i alla fall.

    3. Vilken headbanging stil blev det till “Raining blood”? Windmill, Whiplash, Zombie eller Side-to-Side? Den traditionella är ju Zombie eller Side-to-Side, men i norden är ju the Windmill ganska populär =D
    Är dock inte så mycket av en Slayer fan, Slayer gillar mottot “More is better” lite för mycket för min smak. Panteras “Walk” däremot är fan i mig ikonisk.

    4. Haha. Har du tänkt på att eran memberslista ser nu ut som “4 stages of metal”. The Aspirant (ung, försök till skägg, inte riktigt genuin än), The Prime (Absorberat metal, ännu inte nerbruten av ohälsosamt levene), The Veteran (Dasaten ser en aning påtänd och nerbruten ut på bilden), The Washed Up (Egg ser fan-i-mig inte klok ut på bilden).
    Dessutom bör du nog ändra din pagetitle så att den säger “Members - Wire, Juggler, Dasaten, Egg” och inte “Members - Wire, Tim, Dasaten, Egg” som den gör nu.

  • admin

    Ehehehe! Jag har en hjärna som en liten pojk, det visste du väl. ;) Hatar tjejer som är värsta plåstren som vill hindra sina killar från att ha kul. Fast Neil är en toffel också…
    Hmm, bör nog inte förklara det där med en yngling! Vilken troféregel förresten? :P Vilken headbanging kör vi alltid till alla låtar? Svar: Alla sorter samtidigt. Säkert i otakt också. Slayers eget röj är för övrigt “något utav det mest metal man kan titta på” (försök till bröderna Hårdrock-immitation).
    Våra medlemsbilder är fan något av det roligaste vi haft på sidan. Det är arga gänget för hela slanten. Dasaten verkar inte vara röka-typen faktiskt och han är nog åtminstone fyra år yngre än jag. Ooooops, fel i html titeln och jag ska kalla mig sökmotoroptimerare! *pinsamt*

  • fiendishrabbit

    Hahaha. Bröderna hårdrock. Vilka jävla muppar.

    Vilket var kanske meningen. *försöker också härma Bröderna Hårdrock* “Ja, det måste man ju hålla me om. Slayers ner de e på scen är ju så metal så det bara sprutar ur det”.
    Även om Bröderna Hårdrock nog inte skulle säga det om några andra än “Yron MAaaaajden”

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>