London-bloggen

I lördags var det dags för en ny tur i den stora staden. Vilken hetta! Massa turister överallt och svårt att finna skugga. Vi gick över Westminster Bridge och hamnade i ett område med en massa gycklare, den ena konstigare och klantigare än den andra. Därefter korsade vi Golden Jubilee Bridge och kom ut på en lugnare gata.

Yeah, that’s me.

Jaha, vad skulle vi göra nu? Vi hade inga planer utan började vandra omkring på måfå och det gömmer sig verkligen någonting fantastiskt bakom varje hörn. Någon som varit på nördaffären SF-bokhandeln i Gamla Stan i Stockholm? En liten guldgruva för alla som gillar brädspel, rollspel, figurspel och serier. Tänk er den fast tre gånger så stor. Där har ni Forbidden Planet på Shaftesbury Avenue. Medtag dreggelpapper säger jag bara!

Sedan bar det av till British Museum. Nelle hade redan varit där en gång men det finns så mycket att se att man förmodligen kan gå dit ganska många gånger innan man känner sig någorlunda klar. Vilka skatter! Eller vad sägs om Rosettastenen och Cleopatras mumie? Makalöst. Det är egentligen lite sjukt att ett sådant ställe ska ha gratis inträde med tanke på alla nötter som då lyckas smita in och lägga hela handflatan över flera tusen år gammal mosaik och liknande. En överväldigande upplevelse är det hur som helst.

Totem-Nelle.

När vi kom ut på gatan igen mötte oss den mest bisarra syn. I lördags ägde nämligen World Naked Bike Ride rum. Ja, det är precis vad det låter som – en massa, säkert ett fyrsiffrigt antal, näcka människor som hojar genom stan. Att se otaliga skrynkliga rumpor klistrade mot svarta cykelsadlar känns ganska skumt. Den obligatoriska frågan varför det aldrig är de heta människorna som gillar att visa upp sig i bara mässingen dök upp. (Ja, jag har vid ett par tillfällen råkat hamna på nudiststränder så jag har faktiskt lite statistik!)

Googla på World Naked Bike Ride om ni vill se fler bilder (och säg inte att jag inte varnat er!).

Vi tog en liten titt på Carnaby Street också. Carnaby Street var en legendarisk gata som det talades mycket om när man gick på gymnasiet. Det skulle, enligt de lyckliga som varit där, krylla av affärer för diggare av hårdrock och andra alternativstilar. På den tiden fanns inget Internet som gemene man kände till och därför lät detta som rena drömmen för oss. För ett antal år sedan hörde jag dock ett rykte som sade att gatan fått en mer trendig inriktning med märkesaffärer och jag kan nog nu tyvärr bekräfta att det ryktet var sant. Men marknadsplatsen som sådan var väldigt kreativt utformad, som en trång och liksom snirklig galleria, så det var definitivt värt ett besök.

Tyvärr kan vi inte säga detsamma om pizzerian mitt emot. Soho Pizzeria – worst pizzaplace ever! Don’t go there! Vi serverades vad som måste varit pyttesmå fryspizzor från Sainsburys upptinade i en stenugn. Stället var helt klart en front för annan verksamhet. 😉

Vår heldag i London avslutades med en kaffe i Green Park (Humlegårdens storebrorsa). Mina vader är fortfarande möra!