London-bloggen

Nu har det gått en vecka sedan det här hände men skit samma.

Vi var inne i stan med Pierre, en svensk kille på Nelles jobb, för att titta på när kineserna firade nyår. Nu har jag inte varit på så många sådana här jippon, men jag får känslan av att man gör saker ganska halvhjärtat här. På Trafalgar Square hade man byggt upp en scen där kineser dansade iförda färgglada kläder och det var ju småtrevligt men sedan kom fru Skrän och och fröken Gaphals upp och började försöka underhålla oss. Det var alltså två brittiska kvinnor, kinesättlingar med det rätta, autentiska utseendet men som skrek åt oss att göra vågen och vråla “Gott nytt år” på kinesiska (t.o.m. jag hörde att uttalet var kasst). När våra trumhinnor var lagom piercade av alla deras uppmaningar i falsett och en kvinna började sjunga så hemskt att Big Ben stannade tyckte vi det var läge att knalla vidare.

Notera särskilt den inte så diskreta ölreklamen på skärmen.

I Chinatown var det mest bara jättemycket folk men en och annan parad syntes i någon trång gränd. Dock blev dessa parader inträngda och kunde inte komma ut p.g.a. allt folk. Allt vi hörde var lite trummor och vi såg en skymt av någon tygdrake  med fina tecken på håll. Men mest var det ungar som tjatade på sina föräldrar om att de skulle köpa en sådan där karate kid-trumma åt dem.

Ping Pong var fullt så det fick bli indiska tapas istället. (Ja, jag vet. Inte så true!)

Här ville Nelle gå in… 😛