London-bloggen

Jag har firat jul exakt likadant varje år sedan jag föddes. Vissa julaftnar har varit galnare än andra (någon som kommer ihåg päron över hela huset kanske?) men de har i alla fall ägt rum på samma ställe – hemma hos mina morföräldrar. Nu i år när ingen av dem längre är i livet och man inser att det i alla fall inte kommer att bli samma sak kändes det som om man kunde göra någonting helt annat. Så vi bestämde oss för att stanna kvar här i London. Jag ska ändå till USA på tisdag så det kunde blivit lätt körigt att åka hem till Sverige också.

Vi lyckades få till en riktigt schysst dag även om jag inte ska ljuga och säga att det kändes som julafton. Dagen började med morfars julskiva och risgrynsgröt med socker, kanel och hjortronsylt. Klockan fyra började en ceremoni i St Paul’s Cathedral som vi bestämt oss för att gå på. Även om vi kom dit ungefär en timme och tio minuter innan det började så möttes vi av en kö som slingrade sig runt flera kvarter. Det var säkert tusen pers där, en del hade campat i timmar med soppa. Fler blev det. Man kunde tro att det var Michael Jackson som återuppstått och skulle hålla en konsert eller möjligtvis premiär för Sagan om Ringen 4. Om inte en godmodig gubbe sagt till oss att han var säker på att vi skulle komma in – han hade erfarenhet från förra året – så hade vi nog gett upp.

Här ser ni en åttondel av kön ungefär.

Gubben hade rätt. Katedralen var inte ens halvfull när vi steg in. Det hela var ganska fint. En kör sjöng vackra julsånger och psalmer (av vilka jag kände igen endast två) och sen marscherade de runt oss med ljus i fantastiska munderingar. Det var antagligen den anglikanska biskopen av London som gick sist. Han hade en mössa som lite liknade påvens och en spira.

En kille bakom oss satt och snöt sig oavbrutet under de ca två timmarna som det varade. Jag menar verkligen oavbrutet. Fräs fräs FRÄÄÄÄS! Bebisskrik hördes också konstant. Men man får räkna till tio och minnas att Jesus står på de svagas sida och att Gud är med även de förkylda. Det stod så i programhäftet i alla fall. 😉

Sen åkte vi hem för att äta superflottig mat, även kallat julbord.

Vi hade lyckats få tag på gammon joint (nästan skinka) som vi griljerade, korvar, sillar, sylta och julmust. Köttbullarna gjorde Nelle med en halv flaska Nandos chilisås i.

Kaffe med lussebullar efteråt. Tack för det svenskshopen!

Så blev det någon sorts julafton i alla fall.