London-bloggen

Nu är jag äntligen framme i Bromley! Observera att detta är första gången lilla jag är i England. Ever. Jag har roadtrippat Europa två gånger och alltså varit i de flesta europeiska länder, men av någon anledning har jag aldrig haft vägarna förbi Storbritannien.

Även om jag hatar mitt namn har jag alltid velat se det på en skylt som hålls upp av en chaufför på en flygplats. Och nu har det hänt. Check! Jag höll på att stiga in på förarens plats i bilen. Hade helt glömt att ratten sitter på fel sida här. Klassiskt.

Det första vi gjorde när jag kom fram var att dricka lite kryddig rom ur en ljuslykta. Vi tog inte med så mycket glas hit.

Huset är inte så tokigt som Nelle beskrev det. Visst är det slitet och sunkigt men eftersom man inte äger kåken måste man i alla fall inte oroa sig så mycket. Grannarna är lite bisarra. Killen ovanför brukar tydligen låta och ha sig när han har sex med sin fru och en sekund efter att han är klar så börjar han prata oavbrutet. Idag kom han hem och hann inte mer än ta av sig skorna innan han började dammsuga och föra ett sådant oväsen att vi trodde han skulle braka genom taket. En kvart senare var det helt knäpptyst. Under oss bor en mycket försynt kinesisk tant.

Vi har varit inne en sväng i Bromley centrum. Där var det rätt dött. Det enda som var öppet var spritaffären. Rätt många polisutryckningar också. Sedan Nelle kom hit har det redan skett ett mord. Det var två homosexuella medelålders män som helt oprovocerat blev nedstuckna.

Det coolaste är husen. Så gulliga! Och trädgårdarna. Det finns en hel del palmer här.

Inte Enskede precis.