London-bloggen

Inga filmer man ser här har undertexter (duh) och det är så jäkla jobbigt. Varför? Ja, inte för att man inte förstår ändå men för att man måste ha så högt på för att höra skiten. Som svensk har man vant sig vid att allt är textat och glömmer bort att lyssna. Herregud, jag läser till och med textningen på svenska filmer. Ibland i Sverige hade jag ljudet avstängt i säkert tio minuter utan att ens märka det.

Det jobbigaste är när man äter chips. Då knaprar det så det mullrar inne i huvudet och man måste vrida upp volymen till Are-You-Nuts-nivå. Stackars kinatanten inunder…