Engelsmän och sport, oh my god
Okej, jag struntar i om någon blir sur nu men så här funkar det i min bok: Alla som är insnöade på något specialintresse är nördar oavsett ämne. Innan ni ropar “sten i glashus” efter mig kan jag glatt erkänna att jag själv är en typisk nörd på många sätt.
Det är lätt att känna sig utanför på jobbet när sportnördarna sätter igång. Jag anställdes för att jag är en Googlerövslickare, de å sin sida fick sina jobb för att de är fixerade vid sport. Som jag berättat tidigare fattar jag nada av vissa av deras diskussioner. Idag var fascinationen över något webbaserat fotbollsspel stor. Glada rop och skratt hördes från ett av skrivborden där fem killar trängdes. I ett försök att vara social gick jag dit och tog en titt på detta spel. Det var en sorts frågesport om vilka spelare som ingått i Chelseas olika laguppställningar genom årtiondena.
Så… oerhört nördigt!
Den här var bra också (tjuvlyssnat på två killar på jobbet): “Alltså, vad sjutton var det som hände igår kväll?” “Fan vet, det är helt sjukt!” Jag tänker: ‘Hmm, vadå, var de ute och festade eller?’ varpå den första säger: “Alltså, han var ju offside!”
Tung suck.
Haha, try living with one!
Hahaha är det så?
Håller med dig. Jag förde ett krig mot golfen ett tag, golfen vann och förhållandet sprack. Hur kan man sitta middag efter middag, fest efter fest och prata om birdies och puttar och hål? I timmar?
För att inte tala om hundfolk. Håna min man, mina barn, mitt hus, mitt jobb men säg För Fan Inget Illa om min HUND. Oavsett fanatism – de är jobbiga. Och hur kan man snöa in på EN grej när det finns så himla mycket roliga saker att ägna sig åt… 😉
Jag forstar iofs hur man kan diskutera nagot sadant dar fanigt till leda men det finns ju nagot som heter hansyn ocksa. Man maste ju anpassa sig sa att andra manniskor trivs (om man t.ex. ar pa en middag).
Precis, jag vet inte ens om man kan vara en “nord nar det galler manga olika saker”. *Forsoker skylla ifran mig*