London-bloggen

Jaha, då har man varit på en engelsk fotbollsmatch också. Check! Lena och Kenneth ville absolut bjuda oss på ett sådant spektakel och självklart tyckte vi det var en skoj idé. Jag har inte varit på fotbollsmatch live sedan jag var åtta år då min morfar hade en egen loge på Råsunda. Jag minns att jag blev obeskrivligt besviken över att matchen slutade noll-noll.

Vi visste inte vad vi skulle få se för lag förrän vi kom till arenan – Charlton mot Huddersfield. Förstnämnda spelade på hemmaplan och Lena och Kenneth vågade förstås inte annat än att köpa biljetter till hemmaläktaren så man inte skulle åka på spö eller nåt. Sen var det bara att göra som alla andra runt omkring för att smälta in. Som tur var blev det inte noll-noll denna gång. I början av första halvlek pangade hemmalaget in ett mål och sedan kom ett från motståndarlaget mot slutet. Däremot missade vi när Charlton gjorde ett andra mål eftersom vi fortfarande stod och tryckte in varmkorv och öl från pausen i ansiktet då. “Vi får kolla på reprisen,” sa Kenneth och log retfullt medan vakterna undrade vad det var för tomtar som verkade gilla mat mer än fussball.

En liten kille med rödvit halsduk stod och skrek hejarop. En fascinerande miniatyr av de vuxna fotbollsfansen. “Kamm ånn Tjalton, kamm ånn!”

På tåget fick vi sällskap med bortalaget som verkade glada trots förlusten.

Sen var det middag hemma hos oss. Vi hade skittrevligt så nu efterlyser vi fler gäster som vill komma på besök! Kom igen, sällskapet är trevligt och pundet är lågt, så vad väntar ni på? Dessutom behöver vi städa oftare. 😛