London-bloggen

Idag fick vi göra en utflykt till företagets andra kontor. Vi åkte taxi i kanske trekvart och mötet varade i ungefär en kvart. “Jippie!” tänkte jag och Phil (som jag jobbar mest med), “nu kan vi sluta tidigare!” Så vi började gå till stationen. En jäkla bit såklart och varmt som sjutton var det. Tur man hade sköna dojor. När vi äntligen kom fram var, föga förvånansvärt, samtliga tåg inställda. Istället väntade oss en bussfärd vi sent ska glömma. Packade som sardiner fick vi färdas i en överfull buss i nästan en timme. En unge på kanske två bast skrek så jag trodde tungspenen skulle kväva honom. Han gurglade, vrålade och gjorde spy-läten så att folk började undra om inte en exorcist borde tillkallas. Som trogen anhängare av Complete Vocal Technique kunde jag dock inte låta bli att tänka: “Vilken oerhört imponerande growl!”

Väl framme i Stratford tog vi en bira på en typisk engelsk pub. Öl har sällan smakat så gott. Sen återstod bara resan hem på ytterligare en timme.