Däckad efter IKEA

Igår var vi på IKEA i Croydon. Det kändes lite konstigt att åka en spårvagn mot Wimbledon, ja, det Wimbledon. Varuhuset såg ut exakt som vilket IKEA som helst bara det att de serverar pommes frites till köttbullarna och det sitter lite fler tuggummin fastkletade på möblerna än i Sverige.

Många anser att ett besök på IKEA obönhörligen brukar sluta i någonting som liknar en Norénpjäs men vi brukar klara oss ganska bra från den typen av gräl. Dessutom var det inga ungar som sprang in i Nelles pung som de brukar… Vi hittade en massa nyttigt, bland annat en bokhylla, ett soffbord och en byrå.

IKEA är så ballt. Tvärt emot alla andra företag vars produktnamn successivt kommit att ändrats till engelska har de valt att ha kvar sina svenska namn. Numera heter det inte ens Mariekex längre utan det är Marie Biscuits man äter. Det är bara vi svenskar som kan förstå de små dolda budskapen i IKEA-produkternas namn. Byxhängaren Brallis till exempel (hämta fram slangordslexikonet från 70-talet) eller flaskan Limmaren (okej okej, allt hänger på vilken fantasi man har).

När vi gick och beställde hemkörning fick vi erbjudandet att åka med i bilen. Självklart tackade vi glatt ja men höll på att bli ihjälkörda. Flumchauffören, som ändå bott här i nio år, glömde bort att det var vänstertrafik, körde in i fel fil mot trafiken och höll på att krocka med en buss.

Dekad väckarklocka från IKEA
Den här heter egentligen Dekad men eftersom det är en väckarklocka läser jag namnet som “Däckad”.

2 comments to Däckad efter IKEA

  • fiendishrabbit

    Haha. Seriöst.
    Jag har haft mina värsta nära-döden upplevelser efter att ha åkt med diverse lokala chafförer i diverse land.

    Nära hjärtattack i Seelze (Tyskland) när tysken jag bodde hos körde typ 90km i timmen i innerstan. Hjälpte inte att framrutan var så igenfrostad att man bara såg någonting från en smal rand i nederkanten och att det var en skeetliten Toyota som man nästan kände lättade på innerhjulen vid varje sväng han gjorde.

    Taxi i Centrala New York. Broom broom byt fil för att han såg en 5mm lucka. Broom.

    Italienska Alperna. Smal, vinglig väg med stup på ena sidan, smal så att man på många ställen inte kan få in två bilar på bredden. Trots detta så kör taxi-chaffisen sin minibuss som en dåre i mörkret.
    På typ halva vägen så rundar man hörnet och ser en helljusen från en bil 15 meter bort. Nästan blind så passerar man förbi den andra bilen så tajt att backspeglarna slår i varandra och jag sitter där blek i ansiktet.
    Chaffisen fortsätter köra på som en dåre, och trots den vingliga vägen så tittar han bakåt, ler ett italienskt smörleende och fäller kommentaren “bueno eh?”

    P.S: Pommes till köttbullarna? Ewwww. Kokt potatis eller mos. Annars får det vara.

  • admin

    Brrr. Ja, vissa människor tror de är odödliga. Kanske är deras liv så tråkigt att de måste utsätta sig för sånt här? Men de borde dra och hoppa bungyjump eller köra parkour eller nåt annat där de inte riskerar att skada andra.
    Jag har liknande berättelser som dina. Efter 25-30 gånger på Rodos har man sett en del, typ en potentiell bilolycka runt varje hörn. Jag hade bilfobi ett tag men den försvann “konstigt” nog när vi sålde huset där…

You must be logged in to post a comment.