Anställningsintervju
Nu skulle jag vilja berätta om när jag skulle på anställningsintervju i Docklands så ni kan fatta lite hur kaotisk den här staden är. Innan jag gör det så kan jag även avslöja att jag fick jobbet och redan har börjat där!
Dagen innan hade Nelson och jag suttit i minst en halvtimme och kollat på diverse kartor samt skrivit ner resvägen som skulle gå via två pendeltåg och en tunnelbana. Det gällde att hinna till respektive tåg, annars skulle just den chansen vara borta för alltid. Samma resväg kommer sällan upp mer än en gång här nämligen.
Själva åkandet var inga problem, men det var sen det svåra kom. Jag hade en timme och tio minuter på mig att hitta plejset. På kartan såg det ut som om man kunde komma dit på en kvart om man kunde vägen så det skulle nog gå bra, inbillade jag mig. Det började med att jag fick stå under en byggnad i fem minuter eftersom det började ösregna. Det var sådant där löjligt regn, som om någon stod och hällde ner vatten med hinkar. Jag gick åt hel fel håll först eftersom ett landmark tydligen fanns i två versioner varav loggan bara stod på den ena byggnaden (och det var såklart inte den som var utsatt på kartan). När jag kommit åt rätt håll började nästa helvete. För det första fanns det så gott som inga gatunamn och de få som fanns var inte utsatta på kartan. Så fort jag kommit till ett ställe där det kändes som “åt det där hållet borde det ligga” så var det en stor dock, ett vägarbete eller ett jättelikt huskomplex i vägen. Jag gick åt ett annat håll och frågade massor av folk men ingen visste någonting. Alla var lika lost som jag! Till slut hittade jag en kvinna som kunde peka ut Daily Telegraph-huset. Tack, då hade jag i alla fall något att gå efter. Jag fick irra omkring ytterligare runt en byggnad vid en hamn. Ingenstans stod det vilken gata det var eller vad huset hette. Till slut frågade jag en kines om vägen men han visste knappt heller trots att jag senare såg honom gå in i det huset! Jag antar att folk bara vet numret på husen och inte själva adressen. Vid det här laget var jag tjugo minuter försenad. Jag hade alltså irrat runt i en och en halv timme. That’s Docklands for you. Tänk värtahamnen fast mycket, mycket, mycket större och med en massa skyskrapor. Tänk en bana i deBlob! Utan färg! Jag åkte upp till 7:e våningen i en enorm skyskrapa och resten är historia.
Mer törs jag inte skriva just nu men det är dit jag går numera på dagarna!
Gratulerar till jobbet!
…vad det nu är för nått jobb.
Jag skulle hoppas på något häftigt, men är tillräckligt cynisk för att inte hoppas på det i alla fall. Alla häftiga jobben går till “någon annan”.
Men i alla fall. Du menar väl den gamla daily telegraph byggnaden (eftersom den nya inte ligger i egentliga docklands)?
I så fall så är det ganska roligt att jag gick vilse i PRECIS samma område (wapping och canary wharf) när jag skulle på EVE onlines förr-förra london pubkväll.
Totalt vilse, regnade som spö i backen, inget paraply och genomdränkt in på bara t-tröjan. Hade i alla fall fungerande mobil, så jag ringde efter taxi och bad dem att köra hem till hotellet (jävligt besviken. Inte bara skulle det var en grym kväll, men jag skulle överraska halva mitt “guild” med att helt oannonserat dyka upp. Så om jag inte såg resten så skulle resten av veckan vara sabbad eftersom jag inte hade deras telefonnummer eller adresser).
Så taxin plockar upp en. Jag frågade om han visste var pubben låg, men det visste han ju inte. Så vi åker mot hotellet.
Ett par minuter senare. BAM, där ligger pubben på högersida och jag tjuter “stop, stop STOP THE CAR! It’s right there. It’s bloody fucking right there”, rycker ett par sedlar ur plånboken (kanske 30 pund) till chaffisen och rusar iväg.
Blev en trevlig kväll i alla fall.
Hahaha vilken historia! Fast det var lite våghalsigt gjort av dig måste jag säga! Känner igen mig. Docklands, bläää!
Jobbet gäller sökmotoroptimering och content writing så det är ok. Min närmaste manager är en tatuerad professionell skribent. Jävligt chillad. Jag är nöjd!
Jättekul att du fick jobbet till slut och att det är bra. Håller på dig! Som alltid, förstås 😉