Rävas har fått ungar

Skulle hälsa från Rävas som nu fått ungar! På gräsmattan utanför huset. Hälsningar från Nelle.

Räv London

Engelsk räv

Restauranger i London

Efter att ha bott i London i nästan ett år har jag hunnit testa en hel del restauranger och jag tänkte därför nu skriva en kort recension av några av dem. En del av dem är kedjor medan andra är lite större krogar inne i stan. Jag har inte brytt mig om lokala kvarterskrogar och liknande.

På det stora hela är jag ganska missnöjd med restaurangerna i London. Är man beredd att betala mer än 500 kronor per skalle går det säkert att hitta något riktigt schysst, men det tycker jag är lite mycket för en lunch.

 

London China Town

Det är skoj att gå på kinakrog mitt i China Town. Ganska gott käk och hyfsat billigt men personalen är stressad till max, klämmer fast hårstrån mellan pytsarna, frågar ideligen om man är färdig snart och kastar kopparna till kaffet på bordet. Man får inte ha ett svagt hjärta eller lätt för att sätta i halsen.

 

The George (kedja)

Schysst hak i klassiska engelska kvarterskrogstilen. Bra burgare och öl, najs miljö. Kan jag absolut rekommendera.

 

Masala Zone (kedja)

Vill du bli serverad av indiska hippies? Gå då hit. Motsatsen till London China Town ovan. Miljön är lugn och personalen mysig. Finns inget att klaga på i matväg heller förutom att det kanske finns lite väl få rätter att välja mellan. 

 

Soho Pizzeria

Soho Pizzeria ligger precis när man kommer ut från Carnaby street. Nu har jag bara testat deras pizzor så jag kan inte uttala mig om den övriga maten. Pizzorna var pyttesmå, svampiga och äckliga. En fryspizza från Marks & Spencer’s är mycket godare. Vad gör all personal där egentligen? Tio pers som bara står i ett hörn och pratar och noll gäster. Måste vara en front för någonting annat. Maffiamöten på undervåningen kanske?

 

Zizzi (kedja)

God italiensk mat i snygg miljö till bra priser. Finns ingenting att klaga på. Äter man upp hela chilifrukter och nästan får magsår får man skylla sig själv. Rekommenderas. Funkar säkert till affärslunch.

 

Sherlock Holmes

Ligger vid Westminster. Har man varit i London har man förmodligen passerat den här krogen. Så visst, den ligger centralt och är mycket populär men det rättfärdigar inte att det ska ta 45 minuter att få in maten. Inte heller är det acceptabelt att personalen försöker ta ens mat innan man är klar när man väntat så länge samt ignorerar en när man vill betala med kort och sedan suckar högt när man väl betalar. Tio pence i dricks fick de. Undvik!

 

Imli Indian Tapas

Ligger på Wardour street i Soho. Naturligtvis är indiska tapas en ren felaktighet, det är ungefär som att säga “norska mezedes”, men vem bryr sig? Ganska gott käk (dock helt osalt och inga saltkar på borden) men man blir inte mätt och det är alldeles för dyrt för det lilla man får. Menyn är dessutom förvirrande och innehåller konstiga regler som tar tid att fatta.

 

Ponti’s (kedja)

Lite snabbmatsstuk i italiensk tappning. Helt okej om man vill ha omväxling till Subway och KFC. Kanske något fräschare än de amerikanska snabbmatshaken.

 

Tower Hill Diner

Ligger precis vid Towern. You can’t miss it. Bästa lunchstället tycker jag. Trevlig personal som tackar särskilt för dricksen och liknande, god fish & chips, snabb servering och billigt. Flummigt inrett (fulare än ditt kök) men vem bryr sig? Rekommenderas varmt.

 

Vad kan jag säga? Jag är inte speciellt imponerad av medelkvalitén på restaurangerna i London. Det är mycket väntetid, dålig mat och hårstrån. Jag tycker det generellt sett är bättre i Stockholm. Man får nog vara beredd att betala minst 300 spänn om man ska få något som är bättre än det man kan laga till hemma själv på en halvtimme.

Nu senast vi var i stan bönade och bad jag om att få ta en burgare på KFC i stället för att sitta och vänta på sunkig mat i en timme på något halvdant men ändå dyrt ställe. Då vet man vad man får, det är billigt och det är snabbt. Subway är ännu bättre.

Notting Hill och Portobello road

Det enda vi kunde komma på just nu som vi inte har betat av i turistväg var det berömda Portobello road i Notting Hill. Man tänker såklart lite på filmen Notting Hill och undrar hur Hugh Grant hade råd att bo där egentligen.  (Eller ja, att själva Hugh Grant har råd är ju inte så konstigt, men ni fattar.)

Portobello Road

Det är ett väldigt speciellt kvarter. Mysigt, många låga hus och sedan sådana här färgglada saker.

 

Notting Hill

Konkurrensen har gjort att vissa företag gör vad som helst för att synas. Vad sägs om att sätta upp hundratals symaskiner i en hel klädaffär? Nu syns det inte så bra på kortet men på varenda sådan där hylla står en sådan där riktigt gammal symaskin.

 

Hajmun

Man blir inte så sugen på att handla men det finns mycket skojigt att titta på.

 

Tiger

Vi hetsade varandra att springa fram och ta konstiga kort. Den här åkte jag på. Nelle står och flinar i bakgrunden.

Som sagt, köplusten infinner sig inte riktigt. Det är lite för mycket, lite för pråligt, lite för konstigt. Men det finns massor att titta på och garva åt. Gamla antikaffärer med medicinbollar från 1800-talet. Typ. Helt klart sevärt och ganska soft en vårig söndag.

Arbetsmarknaden i London

Det här är Sverige: Du utbildar dig i flera år, får hundratusetals kronor i studieskulder, du söker kvalificerade jobb men ger upp efter 500 ansökningar och inser att du tyvärr måste ta jobb som toalettdykare för att inte svälta ihjäl. För att få arbeta som lic. toalettdykare krävs det dock att du byter efternamn om du är invandrare, fixar håret och går en charmkurs. Bara de bästa sökande är goda nog åt detta hedervärda jobb. Naturligtvis är det bara ett vikariat. Och när du jobbat där i två månader får du beskedet att man ska skära ner på personal och du får kicken. Jag överdriver naturligtvis, men ni vet vad jag menar. ;)

Det här är London: Trots finanskrisen finns här rekryterare som blir som stalkers. Ja, det är sant.

Stalkarna då, vad är det för ena? Jo, så här var det. Ungefär en timme efter att jag kommit hem från USA ringde de. “De behöver folk på Ladbrokes, kan du gå på intervju nästa vecka?” En gång skickade de mig på intervju till ett företag som mitt under samtalet försa sig angående att de gjorde sexsajter. Därefter frågade de om jag hade a criminal record eller problem med polisen. En gång när jag hade en annan intervju försökte de klämma in sitt företag före denna så att jag eventuellt kunde strunta i att gå på den andra utifall jag blev erbjuden deras jobb på plats. Nu senast försökte de fixa in mig på ett reseföretag i Sussex. Då jag vänligt men bestämt klargjort att jag inte kunde tänka mig att pendla i sammanlagt fem timmar per dag vägrade de ge sig. En sorts telefonterror startade. Det var fruktansvärt tjatigt. Till slut bad jag att få bli bortplockad ur deras databas. Gissa vem som ringde redan måndagen därpå? Grattis, du har vunnit en resa till Sussex…

På nätet hittade jag sen ett forum där folk beklagat sig över hur hemska dessa rekryterare var. Någon hade blivit stalkad i två år och trots att han hade ett jobb nu hade de fortsatt att ringa flera gånger om dagen och lämnat ändlösa meddelanden på telefonsvararen. En annan tyckte han blivit behandlad som boskap och kallade dem för “cowboys”.

Jag är ändå road. Den arbetssökandes marknad! Yes! Jag har då aldrig varit med om något liknande och jag upprepar: Det är faktiskt finanskris!

Slutligen vill jag säga att jag hellre lämnar över uppdraget till alla andra seriösa rekryterare som ringer.

National (portrait?) Gallery

För några veckor sedan fick vi ett tips av amerikanen Jared att gå till National Portrait Gallery och titta på nyllen. Lät kanske inte jätteupphetsande men det fick duga en söndag. Det börjar nästan bli så att vi har gjort det mesta man “ska” göra här i stan faktiskt. Sen finns det ju alltid saker man kan göra i London liksom, det är inte fråga om det.

Efter en flukt på en karta över museet insåg vi att vi inte skulle hinna se allt på en dag. Vi började med de äldsta målningarna. Där var det en jäkla massa Jesus får jag säga. Mycket symboler med lamm och vuxna bebisar. Ni vet. En sak som slog mig var att får man den uppmärksamhet som Jesus tycks ha fått från det att man är liten så måste man ju bli lite speciell. Framför allt måste man ju tro att man är något (vilket andra sedan i vanlig ordning kan störa sig på för att sedan avrätta en). Sen är det nog lättare att utföra ett och annat mirakel om man verkligen tror på det.

Det var roligt med alla målningar som hörde till en serie. Till exempel var det fyra målningar som handlade om en sluttig tjej som skickade kärleksbrev åt en kille och samtidigt klädde av sig för en annan. Där fanns det utrymme för alla möjliga tolkningar.

När vi fått tillräckligt ont i ryggen för att lämna museet gick vi ut. Då insåg vi att vi inte alls varit på National Portrait Gallery utan bara National Gallery. Flummigt. Oh well.

London eye

När Lena och Kenneth hälsade på i London fick jag tröja med det här trycket:

Game Over

I söndags fick motivet ny mening. Vi skulle åka London Eye - och Nelle är höjdrädd… (Dagen till ära hade jag såklart på mig tröjan.)

London Eye, som är ett stort pariserhjul för utsiktsändamål, kallas också The Millennium Wheel och byggdes lagom till millennieskiftet. Det är ganska dyrt att åka London Eye (18 pund) och det är vi tacksamma för eftersom kön var tillräckligt lång ändå (jag inbillar mig att priset kanske skrämmer bort en och annan). Ungefär 45 minuter får man köa för att köpa biljett och sen ytterligare en kvart borta vid själva hjulet.

Innan åkturen får man se en 3D-film med måsar som flyger upp i ansiktet och ashög musik. Ganska ballt. Nelle tog världens sjukaste bild på mig med enorma 3D-glajer men den får ni be mig om privat. ;)

När man åker London Eye får man gå in i stora glaskapslar. Det är nästan lite sci-fikänsla.

London eye

Det känns knappt att man åker eftersom det går så långsamt så det är inget för den som förväntar sig en adrenalinrush. Turen tar ungefär en halvtimme.

London Eye

 

London Eye

 

London Eye

Så här i efterhand kan vi meddela att även om man är höjdrädd så är det inte så farligt eftersom man sitter helt inkapslad (hoho). Sen är faktiskt Kaknästornet högre. Det går lite lättare om man köper godis och proppar i sig under åkturen.

 

London Eye

St James’ Park är en av mina stora favoriter i London. Vi passerar ofta genom den på väg till tunnelbanan när vi har varit i stan. Denna gång skulle vi vilja hälsa från Pippi Pelikan.

Engelsk mat

Ända sen man var liten har man blivit itutad att engelsk mat är äcklig och att indierna kom hit och styrde upp den biten. Jag vet hur jag tolkar “äcklig” i det här fallet i alla fall - inget salt! Mat på krogen: osalt. Färdigmat man köper på butik: ofta inte en tillstymmelse till salt. Och så det konstigaste av allt: rent salt på förpackning - smakar fan inte salt! Varje gång vi gör mat saltar vi löjligt mycket. Ibland får vi tokfnatt och riktigt öser på salt samtidigt som vi skrattar som onda trollkarlar. Ändå smakar det ingenting. Vad i helvete är det som är fel?

Det finns bara ett sätt att ta reda på saltets genuina kvalitet… Tequila race! (Kanske redan ikväll?)

Besök på Tower of London

Vi har snackat i veckor om att åka till towern men vädret har varit för risigt. Nu i söndags blev det äntligen av. Nelle hade redan sett den så jag fick tjata lite.

Towern i London

Man kan gå en gratis tour med en beefeater men det var helt tjockt med folk kring honom och man hörde ingenting så vi gick vidare på egen hand.

Medeltida kläder

I det här rummet fick vi höra historier om hur det kunde vara för unga pojkar som ville utbilda sig till knektar då det begav sig. En liten gosse i publiken fick frågan om han sett en avrättning ännu. “Ja!” svarade han glatt. (Och det var inte en amerikan.) Det är lustigt hur mycket människor skrattar åt avrättningar. Det leder mig att tro att alla har en morbid ådra och inte bara jag.

Tower of London

Jag kan rekommendera att gå in i Martin Tower. Där finns en utställning om Kooh-i-noor, Afrikas stjärna och andra gigantiska ädelstenar. Sen finns det andra små muséer spridda överallt kring detta område. Det är knappt man hinner se allt under ett besök faktiskt.

Guldlejon

Visst är det här lejonet gay? (Notera särskilt guldsnorren.)

Jag hade sett fram emot att se korparna som jag hört talas om. Vi hade mycket korpar på landet i Småland och de var fascinerande eftersom de hade så många olika ljud för sig. Kring Tower of London finns många korpar, vissa av dem sitter inburade medan andra håller till på gräsmattan (vingklippta, stackarna).

Korpar London

Korparna lär föra tur med sig och fick absolut inte dödas trots att de störde de astronomiska observationerna på Charles II:s tid. Legenden säger att en krigare, döende i strid, bad att få sitt huvud avhugget och begravt “on the white mount of London, facing towards France”. På så sätt skulle han för alltid skydda landet från angrepp från havet.

Stuffed raven

Plötsligt händer det. Någon gång då och då (ganska sällan bör jag tillägga) får jag syn på ett mjukdjur som säger: “Köp mig, köp mig!” och då måste jag liksom köpa det. Jag blir galen om jag inte får ta det med mig hem. Det finns ett exempel på min andra blogg (den blå Luman från Super Mario Galaxy). Blev helt förälskad i den här korpen som jag hittade i turistshoppen. Den är så metal. :D

Slutligen kan jag rekommendera Tower Hill Diner som ligger på den lilla terrassen mitt emot towern. Vi har varit där 2-3 gånger nu och deras fish and chips är verkligen smaskens (ont om bra syltor i den här stan annars).

Kolla reven!

Vår närmsta granne:

Snabbmat kan vara farligt

Nu är det bevisat att snabbmat kan vara farligt för hälsan.

Dominos Pizza

Detta är inte en varning för varm pizza som man skulle kunna tro utan för stark pizza. Häromdagen gick vi på den nya kampanjen från Dominos: Meltdown - The Revenge. Our hottest pizza yet.

Pizzan var så stark att man fick hålla andan varje gång man tog en tugga för att inte ögonen skulle tåras. Så potenta var ångorna som steg upp från de minst tre chilisorterna. Jag var smart och plockade bort all chili (var tillräckligt starkt ändå) men Nelle var alldeles för macho. För att inte riskera att bryta mot personuppgiftslagen angående att lägga ut känsliga uppgifter om privatpersoner på webbsidor, hänvisar jag er nu till nämnde man för att få reda på vad som hände.